Doctor Love

Hej Anneli!

Situationen som du beskriver kan jag försäkra dig om att många andra också går genom, detta är inget ovanligt.

Oftast kan jag tänka mig att det handlar om att man är så "van" vid varandra så man känner inte till mycket annat än att gå tillbaks till det man hade så att säga, och försöka förlåta och glömma.

1-2 gånger kan detta vara helt ok, kan jag tycka, men när det börjar bli till en vana så kan det mycket väl bli att det utnyttjas.

Jag undrar mest i den här situationen om DU är värd någonting i hans ögon, då han tydligen kan såra dig gång på gång utan att du gör något åt saken, eller om han bara har dig kvar som en säkerhet, som han ändå trots sina dåliga beteenden alltid kan vända sig tillbaks till.

Du verkar ju i alla fall bry dig om honom och tycka om honom förmodar jag, med tanke på att du gång efter annan tar tillbaks honom i ditt liv.

Jag förmodar även att du pratat med honom om detta så det tänker jag inte tipsa dig om, utan vad jag kan tänka mig skulle ge resultat är att du verkligen försöker övervinna din "svaghet" och tar dig ur rollen som offret, sätter dig "över" honom och ger honom ett ultimatum, där han då får möjligheten att välja antingen Dig eller resten.

Detta är något du förr eller senare i princip kommer bli tvungen att göra då jag omöjligt kan föreställa mig att du vill leva resten av ditt liv med en man som var o varannan dag springer till andra kvinnor.

Det må vara jobbigt, men låt inte tankar som att "jag kommer vara ensam resten av livet om jag lämnar honom" eller "jag kommer inte klara mig utan honom" -ta över dig, det är oftast sådana tankar som får en att inte kunna ta steget vidare.

DU känner kanske att du ger honom chans efter chans, men lite hänger på dig också. vad du tillåter och inte tillåter. Detta ses oftast bland alkoholister, där ena partnern "tillåter" att den andra dricker trots att denne egentligen hatar det, det öppnar dörren för alkoholisten att fortsätta sitt destruktiva beteende.

Samma gäller här, det är som att du, fastän du hatar hans beteende, tillåter honom att fortsätta med det, han i sin tur gillar nog det, och så länge han "får" så kommer han fortsätta.

Mitt tips: SÄTT KLARA O TYDLIGA GRÄNSER. Ta dig ut rollen som offret, du är inget offer, du är en stark kvinna som bara behöver finna styrkan och STÅ PÅ DIG.

Hör gärna av dig om du har fler funderingar!

Mvh

Har under min inaktiva tid fått en del mail som jag inte har kunnat ta mig tiden att svara på, så börjar sakta beta av dom en efter en nu, och börjar med Anonymo som ställer frågan:

 

"Min kille kramar tjejer heeela tiden oh ibland pussar han på dom jag har sakt till han hur jobbigt de e men han fortdsätter ändå, e han otrogen då? oh vad ska jag göra för att han ska förstå mig?"

 

Hej A.

I sådana här lägen kan det vara väldigt svårt att säga vad som är sk. rätt eller fel, utan detta än något som man i dom flesta relationer förr eller senare på något vis får uppleva, och då är det viktigt att DU verkligen får din kille att inse allvaret i vad du säger, för det är ju något han tydligen inte gjort då han fortsätter med samma beteende.

ställ frågan till dig själv, tycker DU att han är otrogen?

För att gå djupare på definitionen av otrohet kan du läsa stycket om "otrohet" lite längre ner bland inläggen.

Men i stort så MÅSTE du verkligen få honom att förstå vad hans beteende orsakar inom DIG, att DU inte mår bra utav att han beter sig på det viset.

Är han en seriös pojkvän som verkligen älskar dig för den du är så kommer han vara villig att ändra på dom beteendena för DIN skull.

Skulle han trots allt fortsätta med beteendena så måste jag nog råda dig till att inte sjunka alldeles för djupt i relationen..

Hitta först punkten tillsammans där ni båda är lyckliga och nöjda med varandra, och bygg därefter för framtiden.

Jag hoppas du har fått svar på din fråga, om inte, hör av dig igen så jobbar vi vidare på det!

Önskar er båda all lycka!

Mvh